Saga föds

8:00 den 15 februari 2010 skrivs vi in på normalförlossningen på Östra sjukhuset. Det är överbelagt men det märker vi till en början inte av alls. Bra tajmat att ha bokat ett rum och en barnmorska i alla fall. :)
Får ligga med CTG en stund och den visar regelbundna sammandragningar, men de känns knappt. Efter en stund (09:12) kommer förlossningsläkaren in och spränger hinnorna med hjälp av en skalpelektrod.
Jag är då öppen 2 cm och tappen är mjuk och bibehållen med 2 cm. Vattnet fullkomligt forsar och den snygga blöjan får bytas massor av gånger. Min foglossning är inte att leka med men personalen är snälla och hjälper mig med kläderna och att vända mig. Får ligga en stund till med CTG och invänta värkar, men nu har jag inte ens sammandragningar längre.

11:10 kopplas det värkstimulerande droppet på och vi fortsätter att vänta. Fick en värk som riktigt slog omkull mig precis innan droppet sattes, men det var också den enda. Det blir dags för lunch och jag får in en tallrik med mat och lyckas äta ganska mycket med tanke på att värkarna nu börjar komma lite lätt.
De gör lite ont, men jag är inte det minsta påverkad tiden där emellan.
Vid ett-tiden har droppet ökats såpass mycket att jag har börjat få värkar och är nu öppen 3 cm och en timme senare är de etablerade och EDA lägges när jag bara är öppen 4 cm. Jag blir grymt besviken när jag inte får hjälp av EDAn och inser så sakta att det är fogarna som gör ont. Har fått in en BM-student nu som är helt fantastisk och jag befaller henne att inte lämna rummet. Trots att jag bara är öppen de 4 cm, bebisen står ovan spinae och är felroterad börjar min kropp att krysta. Det är faktiskt rätt skönt för under tiden jag krystar känner jag inte fogarna, men efteråt vrålar jag som en stucken gris. Men nu börjar det gå undan.

14:30 är jag öppen 7 cm, huvudet fortfarande högt och felroterat. 14:45 9 cm. 15:05 börjar de riktiga krystvärkarna. Allt här är lite grötigt och jag minns mest att jag är förbannad på den nya barnmorskan som rotar inne i mig och påstår att det är bebisen jag känner, varvat med att jag bönar och ber om kejsarsnitt. Är ganska övertygad om att mitt bäcken ska gå i tusen bitar. Helt plötsligt så roterar bebisen rätt och kan sjunka ner ordentligt. BM säger sig ha hört ett ljud och sedan sett hur huvudet snurrade. Bebisens hjärtljud går ner och det blir stressigt i rummet. Jag märker inget och tror att det är långt kvar. Personalen skäller på mig och säger att bebisen snart är ute. Självklart fattar jag inget och tror jag ska krysta länge till. Det spänner ordentligt mellan benen och fogarna gör ONT så då får jag för mig att jag ska knipa ihop benen och nästan hoppa ur sängen. Min man berättar att han ser huvudet och då inser jag att det faktiskt snart är bebis. Nästa värk slutar jag motarbeta och ut kommer huvudet och sedan kroppen. Runt halsen ligger navelsträngen lindad två lösa varv och i sängen nedanför mig ligger ett litet pyre. Lyckan går inte att beskriva.

"En bebis! Vi har fått en bebis!". Ber mannen se efter vad det blev, och han ser att det är en flicka. Apgar 9-10-10 med avdrag för tonus på första kollen. Hon skriker efter att de "misshandlat" henne lite och jag får upp henne på magen där hon precis som sin storebror kissar och bajsar ner hela mig så personalen får påbörja operation sanering. Moderkakan kommer ut väldigt smidigt och jag känner det nästan inte trots att den väger 870 gr.
Studenten bedövar och gör sig redo för att sy, men de hittar inget värt att sy ihop. Har bara en liten bristning som läker bättre om den får vara orörd.
Saga (som under tiden går under namnet bebisen) får ligga hos pappa en stund medan jag tvättas och undersöks. Det är en häftig känsla att se honom så otroligt stolt. Både över sin fina dotter och över mig som klämde ut henne.
Nu njuter vi bara av varandra och väntar på att barnen ska komma hem från skolan så vi kan ringa och berätta för dem att lillasyster har kommit.

Saga
15/2 2010
15:32
4215 gr
51 cm
Huvudomfång 37,5 cm

Sista magbilden

Så här snygg var jag på självaste BF. Bara några timmar kvar tills vi skulle infinna oss på sjukhuset för igångsättning.

1 vecka tills liten är beräknad att komma

och magen krymper ju inte direkt! Undra om det är en större bebis eller om den är lika stor som E & T var. Magen känns betydligt större den här gången, men det beror väl mycket på hur bebis behagar lägga sig där inne.
Imorgon är det dags för BM och doktorn. Ska nog skriva ner lite frågor till BM annars glömmer jag bara av dem!

Härlig dag

Idag har vi varit med barnen på simskolan. Parkering precis utanför dörren så det är precis vad jag orkar med. :)
Hur som helst så var det andra lektionen idag. Förra veckan gick dottern inte i bassängen. Hon tror på fullaste allvar att det går att drunkna i vatten som är midjedjupt.
Idag däremot var hon i hela lektionen och gjorde alla övningar. :) De har en väldigt snäll lärare som anpassar övningarna bra efter barnens förmåga. Någon "simmar" ner till botten och hämtar leksaker medan någon annan doppar hakan.
Lilla hjärtat var så stolt att hon höll på att spricka när hon kom ut i omklädningsrummet och berättade om allt hon gjort.
Sonen var inte sämre han heller. Förra veckan vågade han inte doppa huvudet, men idag skulle han försöka och visst hade han varit helt under flera gånger.
Den här nya simskolan är verkligen toppen. 35°c i vattnet, höj- och sänkbar botten, pytteliten bassäng och bara 6 elever. De 30 minutrarna ger verkligen valuta för pengarna och billigt är det också om man jämför med andra simskolor häromkring.

Mysteriet är löst!

8 dagar kvar och en blivande mamma på ett forum var på sjukan samtidigt som jag och kunde berätta vem det var vi satt och spanade på igår.
Lördag idag och det känns bättre nu när det är helg. Inga måsten alls utan jag gör det jag känner för och blir rejält ompysslad av familjen.
Drömde inatt att jag födde en flicka på badrumsgolvet. Ambulansen hann inte ens fram. Men det var en bra förlossning, minns inte att det gjorde det minsta ont. :P
Sonen här hemma börjar bli lite orolig. Han vill verkligen fylla år först på året, men det blir nog svårt eftersom han inte fyller förrens 25:e och det finns stor risk/chans att jag blir igångsatt innan dess.

9 dagar kvar

Idag på sjukan satt jag och stirrade på en blivande pappa och hans fru. Han såg så bekant ut på något vis. Konstaterade ganska snabbt att det inte är någon jag känner utan att det bör vara någon mer avlägsen. När jag och mannen tog en fika lite senare säger han "du, han som satt mittemot är skådis va?". Inte alls pinsamt att jag suttit och blängt på honom. Hans fru var dessutom en av de få där som inte såg ut att avlida inom närmsta timmen så jag slängde nog onda blickar på det där snygga välmående paret. Ungefär som att jag nästan glömde foglossningen och hoppade iväg och svingade en krycka mot hon som steg fram till receptionen och sa "Hej jag har haft vattenavgång". Om blickar kunde döda...
Det irriterande är att varken jag eller mannen kan komma på vem den där skådisen är. Var har vi sett honom förut?

När man är liten och trött

...kan man alltid pigga upp sig med lite Julmust så här i februari.
Här syns även ungefär halva mitt liv just nu. Datorn och garn. Det som saknas är sängen och TVn. :)

Nu är det tungt!

10 dagar kvar tills BF och det är inte alls sådär rosenskimrande längre. Vissa dagar kan jag knappt röra mig alls. Andra är bättre men då är jag så psykiskt nedbruten att jag går runt och surar i alla fall. I 2 månader har jag noga fått överväga varje steg jag tar om det är värt det eller inte. Skulle gått till sjukgymnasten idag, men bilen tyckte inte att jag skulle köra genom den stora snövallen så jag fick stanna hemma. Tror inte jag kommer gå mer dit nu för det är ett sådant projekt att ta sig dit varje gång och det är tyvärr en bit att gå från närmsta parkering.
Och så de älskade barnen. De betyder ju allt för mig, men det enda de får höra nu är "mamma orkar inte, mamma kan inte".