"Hur många barn...

...ska jag ha när jag blir stooooor?" sa jag samtidigt som jag kastade upp en näve småsten i luften och försökte fånga så många som möjligt med baksidan av händerna. Självklart väldigt inspirerad av Saltkråkan.
Jag minns hur jag kämpade för att få många, men inte så många som 20 eller så.

Nu sitter jag då här med mina tre underbara barn. Hur många barn är lagom för mig? Jag är helt övertygad om att det är just tre som är det ultimata. Då har jag fått "många" barn som jag alltid önskat mig samtidigt som jag inte ensam befolkar byn. Men ändå så gnager det en jobbig tanke som tjatar om att bebisar är ju såååå mysiga. Visst är de det, när och om de sover! Hur kan jag längta efter en graviditet som garanterat innebär kryckor i många månader? Och visst är de söta, men jag har ju redan tre barn jag vill hinna ge lite tid och kärlek och det tycker jag redan idag att jag inte hinner med. Dessutom börjar jag bli sugen på lite egentid med min älskade man. Vi har varit ihop i 10½ år och vårt äldsta barn är 9 år. Kanske att vi kunde ta en resa bara vi två om några år? Vår ekonomi tillåter verkligen inga långresor med hela klanen så det är tur att pappa bor på Gotland så vi har vår semester spikad varje sommar ändå. :)

Det var en fotograf på öppna förskolan idag så jag och en vän tog våra sju barn och totalt invaderade stället!
Bilderna blev nog inte så bra heller, för Sagogrynet var trött och blev jätteledsen när hon fick syn på den läskiga tanten aka fotografen. Mot slutet lugnade hon sig rätt bra, men tårarna fanns ju kvar.
När lillan sovit klart ska jag plocka fram min kamera och se om jag kan ta någon fin bild på trollen. Om jag får dem att samarbeta och sitta still.